Vi tar det lite lugnt innan vi gr oss iväg mot en festival Gertie och Eken hittade. När vi kommer dit så ser vi massor med människor klädda i 1800 tals kläder. De har en scen där det sjungs och spelas. Men det sim var häftigt var att hela platsen var som ett skådespel, det var människor överallt som var utklädda och spelade en roll. Jag blev spådd av en kvinna och en kille kom fram och undrade om vi ville sälja någon av barnen till honom han behövde dem som gatsopare.... När vi sa att Pheemie kunde han få ta så skojade vi om det och P spelade med. det är fantastiskt så mycket engelska den flickan lärt sig från våra resor. Jag köpte en barnbok med bilder och lite text till henne som hon lätt kunde läsa. Jag är imponerad, vi har inte lärt henne och inte skolan.....
Alvin är också mycket duktig och tränar hela tiden, han har köpt lite engelska böcker att träna på.
Efter att ha varit på festivalen en lång stund sa vi hejdå till barnen och Eken för de skulle ha myskväll och jag Gertie och Mange drog vidare till vår favvopub, vid hotellet Wardonia på Kings Cross, ett riktigt gammaldags engelskt ställe, inga kvinnor bara arbetarmän 😃
Tog några pints och sen iväg till Alxandra palace för att se MADNESS ❤❤❤❤😃
Det var massor med folk på väg dit och det inte svårt att hitta rätt buss och så. Väl framme var det lång kö men det gick jättefort att komma in. Vi började med en ale, som var allt annat en god, sen var merch-shopping, lite tröjor hattar och annat viktigt.
Inne framför scenen var det packat och riktigt varmt, vi missade förbandet men det gjorde absolut inget.
När MADNESS drog igår så var det som en glädjevåg som gick genom hela publiken, som förresten bestod en del unga, en del barn men mest medelålders män och kvinnor i sina kläder från förr. Det var intressant att se hur de gamla skinsen såg ut nu... Många hade en hel del innanför västen och hade laddat rejält för detta tillfälle. Men det häftigaste var att ALLA kunde texterna och sjöng med. Vi dansade och det var precis så som MADNESS sjunger......GLADNESS
Jag är så himla lycklig att vi bestämde oss för att se denna konsert. Senast jag såg dem 1986 på Roskilde så det var väl på tiden, men nuförtiden är inte så lätt att se dem för de spelar mycket sällan.
En lycklig Janet kom hem och slocknade med ett leende på läpparna.

































































