Upp tidigt, frukost vid 07:00! Ojojoj så trötta de små är. Men inget som inte en smaskigt frukostbuffe' kan råda bot på. Sen packa in i bilen snabbt snabbt för att komma iväg ochbde ett stort underverk, GRAND CANYON.
På vägen dit åker vi förbi Hoover Dam, så häftigt. Man åker på kanten av dammluckorna, men det är en smal och slingrig väg dit, så man förstår att det behövdes en ny väg. Den nya går ovanför, på en bro.
Vi fortsätter mot vår destination, rakt ut i busken. Vi trodde vi kommit fel när den smala asfalterade vägen övergick i en grusväg, men nej. På vägen såg vi massor av "hus" smala vagnar som användes som hus. Det var precis såsom man sett i filmer, med en del skrot på bakgården och rakt ut i busken. De kan inte ha haft något vatten, så de hämtar vatten i tankar. Vid några hus såg vi runda tankar på hjul. Gud så jobbigt det måste vara, man känner sig privilegierad som bara kan vrida på en kran och så kommer det vatten.
Väl framme fick vi åka buss runt på olika ställen, det var inte så billigt att gå in, $ 56/ vuxen, men det är en indianstam som driver allt så det kändes ok, det ingick en middag också.
Vilken upplevelse det var, första stoppet hette eaglepoint, ochvdet var det verkligen. Det fanns inga staket utan man kunde gå ända ut till kanten, det kändes jätteläskigt, tänk om man snubblade? Men vi tog oss ganska nära, iaf jag och Pheemie, de andra är höjdrädda. Gud så långt ner det var till botten och så ofattbart vackert det var.
Vi kunde också se olika sorters hus som indianerna bodde i tipis, hyddor och stenhus. Vi såg också svettningshusen. Det var jättemysigt, barnen fotade och sprang in och ut i husen så fort de kunde. Innan vi åkte vidare så pratade vi med en indianska, som berättade att hon var Navajo indian och hon sa hej på Navajo, det var en jättelång ramsa. Hon sjöng happy birthday för oss på sitt språk, det varomöjligtcatt förstå. Hon berättade att under andra världskriget så använde man Navajo indianernas språk för att skicka kodade meddelanden, för det kunde inte tyskarna knäcka. De kallades wind whisperers. Hon berättade massa spännande saker också om sig själv, bl.a. att hon hade gått på internatskola sen hon var fyra för att lära sig tala och skriva ordentligt, men idag hade hon önskat att hon fått tillbringa mer tid i indianreservatet så hon lärt sig mer indianspråk, vilket hon lärde sig mest när hon blev lite äldre.
Nästa stopp var Guana point, Guana = bajs från fladdermöss. Det hade tidigare funnits en bana tvärs över canyonen där de hämtade fladdermusbajs för att använda som gödningsmedel.
Man kunde gå högt upp på en klippa där man fick en fantastisk utsikt över canyonen. Mange o Pheemie gick upp men Alvin ville inte så vi gick och tittade på det gamla huset som spåret gått ifrån. Återigen en fantastisk utsikt!!!!!!!!! Magnifikt!
Sista stoppet var på ranchen, men nu var klockan mycket och det var kallt, vi såg mycket snö däruppe. Vi fick prova pilbågeskjutning A o P tyckte det var superkul, blir väl att skaffa när vi kommer hem. Men vi kom försent för "the shootout" och rida på hästar, men det gjorde inget tyckte barnen för de hade haft det så fantastiskt ändå, gullungar.
Sen tog resan mot Kingman vid genom ett fantastiskt landskap, vi kom först till fel motell. Två hotell med nästan samma namn bar med East eller west på samma gata lätt att ta fel!!!!!
Sen sova gott efter alla upplevelser under dagen
Av Janet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar